Jobb

Jag har fått jobb. Det är bara ett vikariat, men ett jobb. Ett riktigt jobb. Det ska bli fantastiskt kul och det finns elever där, det finns kunskap där, det finns böcker och arbetskamrater. Jag längtar, verkligen.

Det är på måndag, jag ska stå där, framför klassen, i klassen och ska undervisa dem till terminens slut. Jag ska ta hand om dem, de ska få lära mig massor, - hur det är att vara elev?, hur det är att vara 12 år ? hur det är att vilja lära sig? Jag kommer att visa och undervisa, leda och lära och trivas med dem. Det kommer att bli bra, jag vill ge dem en bra och härlig känsla under deras sista veckor i år 6. Sedan flyger de i väg, till annan skola, till annan plats. Jag kommer att önska dem lycka till, deras framtid står framför dem. De har livet i händerna och de kommer att ta livet med stormsteg. Ett steg i taget.

Det ska bli fantastiskt kul

CV och sol

Jag ska skriva mitt första CV, hjälp-vad ska man tänka på. Måste surfa runt och införskaffa mer vetande. Är det nu det är dax att "skryta" om sig själv eller är det inte läge för det. Måste hitta på något bra nu.

Solen är varm idag. Sommaren är på gång och det är inte helt fel.

Det går framåt

I dag lyfte jag luren, ringde runt till rektorer i kommunen och presenterade mig. Undrade också om hur anställningsläget såg ut inför hösten. Det ser ljust ut, det kommer att finnas ett antal tjänster som jag ska söka. Det känns pirrigt att lämna den trygga studietiden med böcker och datorn och kasta sig ut i arbetslivet igen. Jag har kämpat i många år och är nu, mycket snart, uppe på klippan. Jag skriker av glädje aaaiiiiooooo

Kämpar på

ibland är böckerna såå tunga, ibland är bokens sidor så tunga, pennan är också tung och snacka om datorn - den är mega tung. Jag orkar inte ens tänka på att öppna boken. Jag är full, full på information och kunskaper. Jag vill öppna och släppa ut dem ...Nu...
Jag vill undervisa, jag vill visa, leda och lära. Jag vill jag vill....Nu...

Barn=elever

I går hörde jag på Nyheterna att föräldrar alltmer går till domstol för att lösa vårdnadstvister. Det är barnen man tvistar om, de älskade ungarna. Föräldrar kommer inte överens om vad som är bäst för barnen, eller tänker man ens på barnen, tänker man på sig själv?

Det är de älskade ungarna som vi har i skolan. Det är de älskade ungarna som vi ska stötta och hjälpa att nå målen i skolan. Vi måste vara medvetan om detta. Har själv hört en elev säga -jag måste välja vem jag vill bo med. Vad rör sig i huvudet på barnen? på kvällen? på dagen, i skolan?

Har barn svårare att nå målen, för att föräldrarna tvistar om sina älskade ungar?  Når elever, som kommer från stabila och trygga hem, målen lättare?  

http://www.nyhetskanalen.se/1.2081941/2011/04/04/antalet_vardnadstvister_okar_dramatiskt